Annas Finaste

Hugo har två groteskt stora kindtänder som lever rövare under hans ömma tandkött. Pöjken lider. Han har feber, tappar balansen och skriker på allt och alla.

Han vill sitta i knä och det får han, mest för att blidka grannarna som vill njuta av solen i sina hängmattor utan allvarliga hörselskador.

Det är 35 grader varmt ute. Med Hugo i famnen blir det ca 45 grader varmt. Inne blir det ca 55 grader varmt, eftersom att vi bor i ett slags växthus med massa fönster.

Så när jag i morse vaknade såg min önskelista ut så här:

1) Att tandjävlarna brutit igenom och kommit fram.

Och om inte det hade hänt;

2) Att stora killarna skulle ha förståelse för att mamman inte klarar av fler gallskrikandes barn.

Och om inte det hade hänt;

3) En skarpladdad revolver.

Ingen av mina önskningar slog in, MEN vi blev bjudna på den mest välkomnade middagen ever hemma hos Jennick (Jennie och Dick alltså, men gud så fyndigt av mig) och det var så himla skönt att bara dra från skräckhuset där bebisar skriker sina föräldrar till en för tidig grav.



Nu slutade kvällen med att Hugo koolade ner sig och att vi satt och åt supergod mat och pratade om ogräs och tågmotorer.

Slutet gott, Allting gott.