Rrrrrrrring!
Jag: Hej det är Anna
Förvirrad männsika: Ehh..är det Anna?
Jag: Ja
Förvirrad männsika: Anna Wilhelmsson?
Jag: Nej
Förvirrad männsika: Jag såg att Anna hade ringt på min nummerpresentatör, så då ringde jag upp. Det är hennes mamma förstår du. Och då sa de att hon fanns på det här numret.
Jag: Vem sa det?
Förvirrad människa: De som jag ringde till.
Jag: Öh, okej, men jag är inte Anna Wilhelmsson
Förvirrade människan: Nej, jag hör det på rösten.
Jag: Precis.
Förvirrade människan: Hon brukar sluta vid den här tiden, du vet inte när hon slutar?
Jag: Eh..nej.
Förvirrad människa: Jag kan ju ringa på hennes mobil!
Jag: Ja, gör det. Lycka till!
Jag är förvisso bara hemma med bebis så jag kan inte säkert veta, men är man så här trött i slutet av veckan?
Så att man inte ens kan använda sin hjärna och slå rätt nummer till dottern. Ni måste gå ner i tid i så fall.
Sånt här har jag minsann inte tid med.
