Nu glömmer vi den här dagen...
...och går vidare.
Jag lyckades ta med mig barnen till elaka doktorn på 5 års kontroll i snöstormen. Casper vägrade att ha jacka på sig eftersom att; "Det här var den larvigaste snöstorm jag nånsin sett" Sen tillade han klokt; "Fast Lucas måste ha jacka, han är ju såååå liiiiten" Vilket ledde till att en tant med kryckor plötsligt tillfrisknade helt och hoppade åt sidan för att inte omkomma när bröderna försökte mörda varann vid entrén. Ni kan ju tro att det värkte i mig av stolthet.
Lucas uppförde sig nästan hela tiden inne hos doktorn förutom när han fuskade på syntestet så att det fick göras om och bortsätt från att han mycket upprört började slå mig när doktorn skulle väga honom.
- Brukar han slåss så här?
- Nä aldrig, det är första gången, sa jag med chockade uppspärrade ögon.
Så då fick han godkänt ändå. Min mellan bock Bruse är till synes helt normal. Hurra!
Fast när vi skulle gå blev jag genast skeptisk till den där normal stämpeln vi fått i papprena.
Ni förstår att det ekade så roligt i korridoren att barnen bara var tvugna att gala som ugglor och ko-ko-a som som om de nyss rymt från psyket på andra våningen.
Jag lyckades ta med mig barnen till elaka doktorn på 5 års kontroll i snöstormen. Casper vägrade att ha jacka på sig eftersom att; "Det här var den larvigaste snöstorm jag nånsin sett" Sen tillade han klokt; "Fast Lucas måste ha jacka, han är ju såååå liiiiten" Vilket ledde till att en tant med kryckor plötsligt tillfrisknade helt och hoppade åt sidan för att inte omkomma när bröderna försökte mörda varann vid entrén. Ni kan ju tro att det värkte i mig av stolthet.
Lucas uppförde sig nästan hela tiden inne hos doktorn förutom när han fuskade på syntestet så att det fick göras om och bortsätt från att han mycket upprört började slå mig när doktorn skulle väga honom.
- Brukar han slåss så här?
- Nä aldrig, det är första gången, sa jag med chockade uppspärrade ögon.
Så då fick han godkänt ändå. Min mellan bock Bruse är till synes helt normal. Hurra!
Fast när vi skulle gå blev jag genast skeptisk till den där normal stämpeln vi fått i papprena.
Ni förstår att det ekade så roligt i korridoren att barnen bara var tvugna att gala som ugglor och ko-ko-a som som om de nyss rymt från psyket på andra våningen.
Kommentarer
Trackback
