Annas Finaste

...som har legat som en grönsak sen en vecka tillbaka och stirrat in i ett guld draperi som någon vänlig sjuksköterska har hängt framför hennes ansikte. För att det ska kännas hemtrevligt. Och lite lyxigt.

Emelie skuttade upp och ner på en trampmaskin i ena sekunden och i nästa så hade hon förlorat känseln och blivit förlamad på ena sidan av kroppen. För att göra allt värre blev också halva ansiktet förlamat. Nu är det bättre. Känseln är nästan tillbaka, men hon får inte åka hem.

Jag ringer hennes man;

Jag: Vad tror du att hon blir glad för? Ska jag ta med lite DVD-filmer?

Jesper: Hon har ingen TV där inne. Ute i grupprummet finns det en TV, men...

Jag: INGEN TV PÅ RUMMET?! Å herre Gud, hon har det ju värre än en polsk bärplockare!!!

Jesper: Det är den divisionen hon lirar i just nu...

Så, vad bör jag ta med mig, förutom ett fotografi av mig själv, så att hon kan njuta av min skönhet när helst hon önskar.

Vad tror ni? Kanske lite garn så att hon kan virka sig en praktisk grytlapp...