Annas Finaste

...inte direkt väller in här i kommentarsfältet, tvingar ni mig att lägga upp följande patetiska bilder, samt en rörande och gripande berättelse om min operation igår.

Det började bra, jag kom i tid, fick ett eget rum med platt TV och tidningar för generationen betydligt äldre och tvingades att sätta på mig landstingets prassliga papperstrosor.

-Det kan prassla lite mellan benen, sa sköterskan när vi gick mot operationssalen, där tre manliga läkare väntade.

Sköterskan lämnade mig med tre snustorra gubbar, vars könsorgan för all del verkade vara helt ur bruk, but you never know. Ungefär där började jag ana oråd. Vart höll alla kvinnliga läkare hus?

Landstingest trosor

Efter att ha ritat på mitt fulben fick jag lägga mig på operationsbordet och fick en "lugnande cocktail" av narkossnubben. Den lugnade mig föga.

Jag är inte helt bekväm med att ligga halvnaken i ett rum med tre främmande män iklädd porriga papperstrosor, varpå stämningen plötsligt blev väldigt hotfull.

Narkosläkaren sprutade mig full med droger och 30 sekunder innan jag deckade, så böjer sig ena farbror doktorn fram och säger med frän kaffeanderdräkt en decimeter från mitt ansikte;

-Nu söver vi dig, du kommer inte att känna nåt mer nu, jag ska börja klippa sönder dina trosor!!!

Och det mina vänner var det sista dom sa till mig innan jag vaggades in i en djup djup sömn.

Nåväl, det man inte vet tar man ju ingen skada av, men seriöst, kunde han inte ha besparat mig tillvägagångssättet för att hitta in i min ljumske, John Blund stod ju redan och väntade på mig. Gubbar och deras informationsflås i ansiktet.