Annas Finaste

Mord är ju ofta rätt blodiga historier, det behövs en mördare och ett mordoffer och sen är saken biff (rydberg). Men när väl mördandet är avklarat och polisen äntligen får fast förrövaren händer två saker. Mordoffrets familj och vänner kommer för resten av sina liv att sörja och älta det fruktansvärda i att någon de älskade fick sitt liv avslutat och förkortat helt i onödan. För mördaren börjar livet i fängelset i några år, under den tiden ältar mördaren hur för jävligt han har det, men så fort han kommer ut har han sonat sitt brott och gått vidare.

Jag blir lite förbannad när jag läser sånt. En ganska högt uppsatt kommunchef har blivit avstängd från sitt jobb sen det kom ut att han mördade sin flickvän för 25 år sedan. Skitsur är han, han känner sig både kränkt och utsatt, eftersom han har "Sonat sitt brott". Han tycker att mordet är gammalt och glömt. Jag tror inte att flickvännens familj håller med. Jag tycker att det absolut hör till straffet att man får leva med det livet ut och att folk drar sig undan och att man ständigt påminns om vad man gjort. Jag är också helt för att pedofiler hängs ut, jag vill veta om jag har anledning att oroa mig så att jag kan skydda mina barn, hans liv skiter jag blankt i, han har ju redan gjort sitt val, och vissa saker är som sagt helt oförlåtliga....