Annas Finaste

Jag har fått den absolut sämsta recensionen någonsin utav min man.

Jag och barnen bakade knäck, säger man så, man kanske säger gjorde knäck? Skitsamma, vi stod där och rörde och kokade till förbannelsen, med en sjuk bebis som stortjöt bredvid mig på golvet, men nej, lilla mamman kunde inte ge någon kärlek till sin sjuka bebis, all kärlek och omtanke rörde jag istället ner i kastrullen. Allt för att glädja min övriga, icket sjukliga familj.

När Theo kommer hem och provsmakar säger han så här;

- Du, det här smakar... Smakar lite... Lite ingenting alls... Är du säker på att du har gjort rätt? Du kanske glömde nån ingrediens...?

Till er som inte känner mig så väl vill jag bara meddela följande;

Jag gör alltid rätt när jag bakar!!!!! Jag gör ta mig faan mig själv besväret att läsa receptet tre gånger för att alla ska kunna njuta av mina helt felfria perfekt utformade bakverk!!!

Då svarar jag med allt lugn en hysterisk kvinna någonsin kan uppbringa;

- Det är ju inte sååå mycket som man kan göra fel på, sirap, socker och grädde. Thats it, din drogade apa, det här ska jag säga dig, (coh nu börjar min röst bli aningen gäll och hetsig) é den bästa knäck människor på den här jorden kommer att få uppleva.

Theo tar då försiktigt upp en ny knäck som han stoppar i munnen och säger;

- Näe, asså, det händer liksom inget, smakar ingenting, näe, du glömde nog grädden, eller använde du kanske matgrädde?

Nu får jag en sån hormonsvallning av vrede att jag måste kippa efter andan och ta stöd mot diskbänken innan jag för full hals vrålar;

- Jag och barnen äääälskar den här knäcken, hör du dé?! Vi älskar den och bara för att du är så obildad att du inte kan uppleva den på rätt sätt så ska du inte komma och svära mot mig med nån matlagningsgrädde!!!

Då ger Theo upp går ut och sätter sig vid TV:n medan jag fullkomligt mular in knäck i ansiktet på mig själv, bara för att bevisa min egen begåvning.